Tåg och Tomten
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.
De verkliga bekymrena i livet kommer troligen vara sådana du aldrig ens brytt din oroliga hjärna med, såna som slår ned som en blixt en seg tisdag.
Det var just en tisdag så som Richard Wolff pratsjunger i Solkräm om. Kanske vet man när man ser någon - just som Nils Ferlin diktar.
Det var så en tisdag men sent när klockan blivit för mycket som en av "mina" lokförare ringde o sa att han kört på någon.
- Hon var i tjugoårsåldern och hade lagt huvudet över rälsen. Jag reagerade instinktivt och bromsade allt jag kunde. Alldeles strax innan jag kom fram satte hon sig upp, som om hon hade ångrat sig. Men jag hörde hur det slog i plogen. Amvulanspersonalen sa att hon andades när de körde in henne till sjukhuset."
En människa som väljer att ta sitt liv. Framför ett tåg och framför ett nästan helt liv. Jag förstår och jag förstår inte.
Jag själv är en svår jävel att leva tillsammans med. Inte nog med att jag är föräldrafull o nästan kompislös - jag gräver djupa skyttegravar också. Dukar under som bordsben under en bordsduk o sitter stilla o lyssnar på de vuxnas prat. Använder spaden vad den är till för och skyfflar över mig jord i tron att kulor ska studsa mot den.
Må alla religioners gudar välsigna den som orkar vänta ut mig. För ty en solig eller mindre regnig dag kryper jag fram. När hoppet segrat och de mörka fienden gett sig iväg. Smutsig i anletet men något så när ren i sinnet. Och då kan jag varit värd, riktigt mycket värd, att vänta på i min strävan efter, att om än en lortig en, att undvika tåg.
Snart är det jul och då vet jag att Tomten kommer - till alla oss snälla.
.