Just nu

Just alldeles nu en ganska normal läggdagstid för mig är det tre saker som slår  mig. Typiskt hjärnan o börja tjafsa med mig nu när den egentligen bara borde coola ned sig o softa.
 
   Ett. Familjens hund kommer rusande o gläfsande mot mig. Jag är Katten Gustaf som försöker se oberörd ut för att hon - Ådi - ska tagga ned nu när vi båda bara ska vara lugna o fina o ta plats i korgen. Hon skiter i alla borde o hoppar runt mig i nån slags glädjefnatt. Vi har inte setts på tre år - kan man tro. Hon tror kanske men jag vet att det bara var några timmar sen.
   Jag smälter och förvandlas till Musse som klappar om o gillar sin Pluto. Pluto, eller Cindy som hon egentligen heter, tar plats i sin korg efter att ha känt fullständig bekräftelse. Undrar om hon drömmer drömmar om att hon o jag springer hand i tass över blommande ängar i jakten på hundgodis och att det är fred på jorden - utan koppel o munkorgar. Hundar o knarkare kanske drömmer så. Vad vet jag om det?
   Dock vet jag att jag förra veckan läste på facebook om att vi människor troligtvis skulle må bättre om vi såg mer till livets väsentligheter likt så som en hund gör. Kloka o tänkvärda ord. Vov på det o wow liksom.
 
   Två. Jag spräckte läppen när jag gapade över för mycket. Det kan hända så när man blir för stor i truten och någon noterar det o markerar med handkraft. Nu satt jag inte pä nån bar o munhöggs med nån. Typ mer i köket för o ta en macktugga. Jag fick sota direkt för att inte lite osensuellt slickat mig om läpparna innan jag gick lös på brödets lust. Det kan hända så när luften inomhus är torr och man för en stund suttit uppslukad av något i tystnad för o sen gapa snabbt o girigt. Det händer kanske inte de bästa men det hände mig o nu ligger jag här o skriver med svidande spricka. Det ofattbart lilla lidandet i det stora världsliga offret. Men man kan unna sig lyxen att vara lidelsefull i sitt egna om än obetydliga lidande. Det finns nåt väldigt vackert med ett pyttesår. Det får dig o känna att du lever en liten stund på jorden. Sådan existensiell känsla ska man ta vara på o njuta av.
 
Tre. Bara ett knappt år kvar till val och mycket som sägs o skrivs kretsar kring SD nu. Jag har sååå mycket jag vill säga om det o sååå mycket jag skulle vilja skriva i ämnet som är sååå känslodrabbande o sååå komplext. Tyvärr är det stor risk att man än en gång hamnar i paj- eller om man så vill, tårtkastning mot varann som ingenstans leder. Likväl går det inte låta bli att uttrycka sin mening. Om inte annat kanske det idag, i november 2013 är viktigare än någonsin att verkligen våga stå upp för det man tror på. 
   Jag kan aldrig i min svagaste stund stå upp på de människors sida som inte vill ha ett demokratiskt och medmänskligt samhälle. Det är möjligt att jag med en pickadoll mot tinningen skulle lova att rösta på SD när jag hör hur vapnet osäkras bara för att det vore så erbarmligt trist o inte få vara med på jorden lite till. Men aldrig aldrig aldrig någonsin skulle någon få se mig rösta på eller tala för SD i mina sinnens fulla bruk med ärligt uppsåt. Aldrig ens i helvetet! 
   Men - säger någon. Jag som vill ha ett demokratiskt samhälle, borde jag inte respektera att andra tycker olika? Jo, jag respekterar det. Just därför reagerar jag - annars skulle jag ju inte bry mig. Men däremot förstår jag det inte och håller än mindre med. Jag förstår inte vilken slags värld ni som röstar o håller på SD vill ha. Ni skrämmer mig och vi är inte sprungna ur samma led någonstans på något vis. Inte alls! 
   Med stor risk för att jag kanske tappar några av er värdefulla få som läser det jag skriver vill jag bara förklara var jag står. Sedan är valet ert. Gonatt o kärlek till folket ♡

Hur svårt kan det vara

   Jag funkar nog som många gör innan jag ska ta mig till en uppgift som att skriva något på beställning. Ja det är just det där med "på beställning" - on demand. Vet inte om det är nåt litet jäkla trots-troll som intagit kroppen i skydd av ljus eller mörker. Kan man förresten göra nåt i skydd av ljus? Om man är blek eller albino kanske??
 
   Skulle bara först, packa ned 60-tumstvn som jag med frånvaro av blodspillan o tårar svettandes kånkade hem förra veckan. Hustrun såg monstret. Jag såg möjligheterna - och fick se STORA Zlatan o Co i stället för lilla. Har jag inte råd att köpa porsche som en manlig förlängare så kan jag väl i alla fall få baxa in en 60-tumstv i vardagsrummet.
 
   Hustrun o jag var överens. Vi skulle byta tvn efter att båda kollat på varann o tyckt att 3D-tv - vad fan är det med det? Ungefär som Bellman som klinkade lite på guran o nästan fick folk o svimma. Vi var väl överens om att den ändå var för stor. Nån gång ska vara första gången hustrun säger det tänkte jag. Men innerst inne. Jag tror den jäkla tvn förde otur med sig i mötet med Portugal i fotbollen. Med andra ord är nog min egentliga anledning till att lägga tid o olust på att packa in eländet i sin originalförpackning o byta den mot en något mer modestare form mer den att jag tror en mindre kan bringa tur till Sverige i morgon. 
 
   Kan tyckas som hybris att jag tror att vår tv-storlek skulle påverka matchens utgång i morgon men då kanske man underskattar oss en aning. Underskatta aldrig dina medmänniskor. Överskatta dem hellre! :)
 
  Jag skulle alldeles strax sätta mig o skriva mitt reportage om kallblodshästen Rino Dox. Jag var nästan taggad. Men där stod ju ett gammalt dragspel i garderoben som dörren hade öppnat sig till för att det just nu är så jäkla stökigt i vårt hem för att vi gör värsta rumsrokaderna o för att en bärbar dator stod mellan garderoben o dörren så att den inte kunde stängas. 
 
   Har i motsats till många medmänniskor alltid gillat dragspel OCH säckpipa. Jag skriver - alltså tänker jag. Jag är gift än - alltså har jag ingen säckpipa. Enkel matematik. Men dragspel är lite mer blysammare än storebrorsan säckpipa. Har aldrig kunnat spela men tycker det lilla lilla dragspelet är vackert att se på. Nog så. Det står Made in Shanghai China på instrumentet vilket säkert förklarar dess rena klang.
 
   Men man kanske kunde ta ut ackorden till Gubben Noa. Jag började testa. Jag kände en skön harmoni uppfylla mitt väsen. Jag var nästan klar med hela den avancerade melodin när hustrun öppnade dörren o undrade om jag inte kunde tänka mig o hjälpa till med rumsrokaderna i stället om jag hade så mycket tid så att jag hann o spela dragspel. Hon kikade på mig med ett ljumt leende när jag förklarade att jag bara tänkte spela lite i smyg sådär för o rensa skallen. 
 
   Nu skulle jag börja skriva om fyrfotingen Rino Dox. Men skulle bara skriva lite blogg först. Men snart så ska jag nog börja skriva mitt reportage. Ska bara....fixa lite kaffe först.
 
 
 
 
 

Leva flott (e)

   Fick en sådan great idé.  Den låg där utan o lurpassa o bara inväntade mig. Jag fattar vinken. Förstår att den ville säga en sak till mig. Nu gäller det bara o få med hustrun på min geniala tanke. Allt beror ju på hur man lägger fram saker. Behöver nog en vän som också känner sig snickrigt sugen men det löser sig. Vi får väl se... :)