Ett liv

Bara ETT liv känns lite torftigt.
 
Kan man inte få fler?
 
Jag skulle nämligen behöva fler men vet inte vem man lämnar in ansökan hos. Hör gärna av dig om du har nåt hett tips. Eftersom alla verkar samla på nåt har jag bestämt mig för o samla på - liv. Bra början.
 
Det må låta förmätet att be om ännu ett liv när man har haft den ofattbara turen att få ett. Men mycket vill alltid ha mer... o nån får aldrig fullt i bastun.
 
Fastän fisken i Östersjön mår pyton, och troligtvis vi med dem fast vi inte ännu vet om det, känner jag att det hela tiden är början på nåt nytt o bättre som jag inte vill missa. Vi o de efter oss kommer nog fixa fina fisken och allt annat som måste göras i ordning innan allt blir perfekt.
 
Hustrun kallar det för åldersnoja - att jag är rädd för att bli gammal. Ja, på ganska mycket sätt  o vis är det ju så. Rädd o rädd förresten. Ålderdomen är ju liksom ingen spindel eller ett monstrum. Jag skulle mer säga - känner mig inte bekväm vid tanken.
 
 
Det här med ålder och liv är ju inget enkelt kapitel som man ströläser på väg till bussen. Många försöker leva ut så mycket som möjligt och totalt. Men när vet man att man levt ut totalt? Man får ju inget momnsspecificerat kvitto. Tänk om man hade lite sparat som man kunde levt ut lite till? Tänk om man slösat liv!!
 
Det handlar om acceptans, som en klok människa sa. Och så är det väl även med åldern - liksom med hösten. Man måste acceptera. Men det finns dock en väsentlig skillnad. Efter höst kan man alltid hoppas på en vår - oddsen är oftast hyfsat goda. Men efter ålderdomen... Kan man hoppas på eller ansöka om ett nytt liv?
 
Publikum! Lev -  o lev fullt ut så mycket som möjligt - med eller utan kvitto - med eller utan moms till dess ni får garantier för annat. Om det går - helst med respekt för liv runt omkring er som kanske tänker o känner likadant som ni.
 
 

Kommentera här: