zoogreat.blogg.se

OK, jag kapitulerar inför övermakten. I en månad stod jag ståndaktigt upp för det jag tror på. Men nu måste till o med jag se slaget som totalt förlorat. Lägger ned vapnen. Med all rätt hävdade jag med envishet, när den är som bäst, att sommaren fortfarande levde. Visst - den låg i respirator o fick dropp, men så länge det finns hopp finns det liv, tänkte jag och skuttade vidare bland blommorna i mina shorts som en förblindad tjuren Ferdinand. Men idag så var det inte bara almanackan som skrek om oktober. Det stod med graffiti överallt i världen när jag behagade kika ut efter stim av duggregn som hälsat på. Det stod skrivet med alla former av färger men det stod likväl där. HÖST!

 

Vad är det för mysigt med den? Eller som Lars Demian sjunger; Carl von Linné samlade på blommor - vad fan är det med det? Visst kan det vara mysigt o tända ljus o mysa i velour men för mig är det bara en dålig ursäkt och en flykt för att slippa skåda hösten i vitögat. Bättre ta strid och trycka upp den mot väggen. Härda ut i skiten, avkräva den ett löfte om att den inte tänker dröja sig kvar längre än nödvändigt innan elaka häxan surtant-vinter gör entré på isen. Jag klarar inte av att ljuga inför mig själv och tänka att det är skönt att hösten kommer när jag vet alternativet. De andra får gärna sitta o småfisa under filten med knäck bland tända ljus o sjunga we shall overcome, men jag vill ha sommar hela året, sitta i en pool, gassa mig i sol o värme med färgglada drinkar mot en klarblå himmel o sjunga Markoolios Ingen sommar utan reggae. Jag begär inte så mycket o brukar vara ganska foglig och diplomat. Men det här är en av de få saker jag kräver. Sommar året runt! Ska det verkligen vara för mycket begärt?