zoogreat.blogg.se

Kände mig som en not ur Peter Jöbacks fina Sommarens Sista Sång när jag tuggade min sista lunchtugga av uppvärmd raggmunk med drottningsylt o fläsk till. Låtsades att de gula löven som dansade schottis nedåt marken var fjärilar. lyssnade i stället till fågelkvittret där en stackars pipig en som missat tåget mot Afrika försökte göra sin stämma hörd i det avlägsna brummet från avlägsen granne som klippte gräs.

 

 

Ja. Drottningssylt. Om det nu rör upp känslor så var det ändå så. I samma stund som jag greppade kylskåpshandtaget visste jag det. Visste att lingonsylten troligtvis hade flytt sin kos. Men hoppet sviker aldrig så jag letade halvdesperat. Letade förgäves en gång till när jag såg den stå i ett lömskt skimmer längst in. Burken med drottningssylt. Visst kan man, tänkte jag fastän min förutfattade mening om vad som passar sig till njutningar som raggmunk sa mig nåt helt annat. Och jag kunde. Och jag tyckte det var - helt okej.

 

Har nyss raggat tag i några norska o finska travtränare för att intervjua dem o lyckats bra. Det kan trots internets all förnämlighet vara knepigt ibland o leta upp telefonnummer till dem. Sen tycker man att vi svenskar, norrmän och finländare är på ganska lika nivå. Men icke när det gäller språkligt. Att prata med en person från Norge kan vara mer elle rmindre lätt beroende på dialekt men det brukar funka bra. Men att intervjua en finländare kan vara en spännande utmaning. Eftersom jag aldrig gick kursen i finska för nybörjare brukar jag inleda med frågan om de kan svenska. En del kan ju det! Men i de flesta fallen blir det tyst i andra änden innan jag försöker kontra med ett "Do you speak english?" med rädsla för att de bara lägger på o tror jag ringt fel. Oftast, om än inte alltid, kan de säga enstaka ord eller fraser på engelska där man får gissa lite o försöka förstå på tonläget vad de menar. Och jag som tycker min engelska suger en aning. Men jag undrar hur det står till med utbildning i engelska i vårt östar grannland egentligen.

 

Nästa utmaning i lilla formatet blir o dra ned till KFFs kansli o kolla om de har nån plats kvar till bussresan i morgon där massa supportrar åker till Växjö o ska försöka tysta hemmalagets hejaramsor. Hade varit kul o ha med en kompis. En sån som man kan dricka en öl med o berätta skojiga historier för. Nu har jag ingen sån med mig så jag tänker smyga mig in i nåt gäng. Där nån kanske berättar en rolig historia över en öl inför kompisar o där de kanske kollar på mig o undrar vems av kompisarnas kompis jag är. Spännande! Undrans om det finns såna där huliganer med på bussen? Också spännande men föga troligt. Tror inte kalmaritiska huliganer är så vanligt. Det faller liksom på dialekten och blir inte skrämmande när nån vrålar nåt hotfullt. Låter nog mest gulligt - typ som en arg norrman.

 

Jo jag vet, det är typiskt mig som kära hustrun säger. Att vara ute i sista minuten o inte boka bussresan tidigare. Men då visste jag inte om jag hade lust. Nu har jag lust. Lite så med bloggande också. Går knackigt o skriva när jag inte har lust. Men nu har jag lust. Så det så!