Prosit Neujahr

   Det är nu under årest sista skälvande minutrar man bör framkalla de där extra orden, de där svulstiga uttalandena creme de la creme typ Ring klocka ring - eller bara vara och filosofera över ett år som ser sin ände. 2014 har för mig varit ett känslomässigt och överväldigande år fyllt av sanningar och ting jag aldrig hade kunnat ana när året räknades in. Tänk. Tänk om du skulle serveras ett facit på hur hela ditt år kommer att se ut. Varje dag av alla 365 minut för minut totalt schelamlagt... 
Undrar vad det skulle göra med en människa? Jag låter nog bli att be universum om det schemat och försöker leva dag för dag, minut för minut där det inte finns några garantier eller löften utfästa, bara livshärliga överraskningar i form av änglar o monster bakom hörnen. Bäst så tror jag.
 
   Avslutade året med att springa Sylvesterloppet inne i Kalmar med start o mål på Fredriksskans där Kalmar FF lirade innan den nya arenan byggdes. Milda makter vilken vacker dag att springa! Från att ha varit minus 10 till nån plusgrad i strålande sol o säkert 600-700 människor omkring sig gav en inramning som hade varit för fin för Mona Lisa. Tro mig - den tavlan är inte värt besväret att se. Jag o Liselotta har gjort det, men det som var behållningen var alla tusentals(!) människor som trängdes runt henne för att få en bild. När världen o livet bara kryllar av så miljoner mycket vackrare ting att fota och se?! Fatta att folk super!
 
   Handen ville kryssa i en mil vid inskrivningen men hjärnan skrek åt handen att nöja sig med 5 km. Herrejösses - jag har ju inte sprungit sen i början av oktober. Så lång vila var det längesen jag hade och det på grund av en muskel i vaden i en kropp som vill övertala det yngre sinnet att den är äldre. Så med naggat självförtroende ställde jag mig nästan längst bak i fältet. När startskottet gick i form av en uppskjuten raket kändes benen lättare än jag anat och jag kryssade mig fram till klungan strax efter tätgruppen. Förbannade mig själv o tänke - You did it again... Det är så lätt att springa för fort i början av loppen när allt känns fräscht. Men jag höll ställninagrna o räknade ned kilometertavlorna en efter en och kom i mål på 24 minutrar och 41 sekundrar som var 2 placeringar bättre o 16 sekunder snabbar än förra året. Jabadabbadoooooo!!!
 
   Mitt mål när det gäller löpning för 2015 är att genomföra ett marathon. Siktar på Köpenhamns marathon den 24 maj om jag slipper skador. Men måste träna mycket inför det o framförallt styrketräning. Jag är ju inget träningslejon, snarare en tränings-kissemjau som gärna smyger undan ett pass här o där. Men det är bara o dra sig i morrhåren o kavla upp ärmarna om det ska gå vägen. Å andra sidan - med tanke på dagens resultat - så kanske vila sig i form är aningen underskattat... ;)
 
Nu längtar jag efter att snart få trava in tillsammans med kära hustrun till grannarna och deras nyårsfest. Det kommer bli så fantastiskt trevligt och en olagom perfekt start på det bästa och mest spännande året någonsin i mitt liv. Japp - så får det bli med 2015, det kan inte hjälpas eller stjälpas! Gott Nytt År på er o akta så ni inte får sniglar på eller raketer i era vackra själsspeglar till ögon! <3 Cheerio!!
 
 

Glimmande juldagsmorgon

I sången om den glimmande juldagsmorgonen ville man till stallet gå. Det hade jag också kunnat tänka mig bara för att få snosa en stund på en läppmjuk hästmule. Men det var så långt till det där stallet som jag inte ens hade, så då ville jag till skogen gå.
 
Hoppet om att kunna få sen ett V75-djur infann sig inte men jag blev glad för ekorren som snattrande hoppade mellan tallegren och annan gren med sin ludna förföljare till svans. Den berättade i farten att jag skulle ut med det gamla o in med det nya. Jag kände upptäckarglädjen porla fram ur min inbyggda källa o begav mig till ön utan svin. Sitt namn till trots saknas grymtare väldans jättemycket på Svinö. Inte ens de vilda har hittat ut hit och det känns lagom tryggt.
   Solen hade lagt sig på trädtopparna för o vila en stund. Den ropade på mig att komma, som ett nyfiketivrigt barn som funnit nåt för första gången. Känner mig som Endumen i Dunderklumpens rygga, någon som sveps med och bara får upptäcka och försöka hitta något ohittat.
 
   Över bron till ön. Vandrandes med ansikte bjudet på gratis isvind från Lettland. Över sothönsen som, likt otävlande Puh-pinnar, flyter under mig där jag undrar hur kallt det måste vara för att de ska frysa näbben av sig. Känner mig priviligierad som får vara med. En av de som verkligen fick vara där. Vara med och vaka in den nya dagen, en av de alla få som aldrig kommer igen. Mitt liv är som vädret för årstiden. Lättandats om än kall höstluft med vackerfärger runt mig, fastän det borde känts vintrigare o längre gånget på året.
 
   Jag kan se den bortanför och bakom udden för att fantasin tillåter synen extra utsvävningar. Den är inte vacker att skåda, men den är min. Och det är vackert. Någon någonhet har pyntat granar på min färd genom ötrollskogens rum. Kulörta röda runda som surrealistiskt hänger på grenarna och suddar ut gränser för vad som lämpar sig. En nästan osutten parkbänk mitt i en glänta bland barr o stubbar och en soptunna, kanske till för gamla uppslagsverk. Konststycken som skänker lätta tankar och påminner om att allt faktiskt är möjligt. God Jul på denna juldag, den enda av sitt slag.
 

Någon som helst

Någon frågades vad han behöver. Någon kände efter men kunde inte svara.
Någon gav sig in i den svartaste skogen för att se om något kunde locka fram rädsla.
När något inte kunde skrämma någon begav sig någon till kyrkogården någonstans.
De tunga stenarna kunde enbart påminna om livet i sig, inte om någons livs behov.

På tillbakavägen genom den nu ännu svartare skogen såg någon bleka vattenpussar.
De blötbleka skogspussarna slängde en ljus spegelbild av någon tillbaka till någon.
Spegelbilden påminde någon om drömmarnas sanning, om totemdjuren som talade.
En som talade om för någon att han skulle söka sanningen och vad som var rätt i sig själv.
Ett annat gulligt ett som bad någon ge till naturen och i samma tag lovad lika tillbaka.

Bara sju kvar men någons kärleksfulla jakt var bara i sin linda mitt i den mörka skogen.
Någon hade liksom solens öga stämt träff med någon själv mitt i livets mitt mellan allt.
Kärlekens medicin från norr, kraften från söder, anden från öst och drömmen från väst.
Någon måste gräva fram jaget som skapar kraften som skapar världen och andens jag.
Någon måste leta fram sin medicin som botar allt och gör sin dröm till ett med alltets dröm.
Någon är på sakta väg att finna sig in i stora drömmens mitt där enbart skönhet råder.


RSS 2.0