Splatt x2

Alla dessa avsked. Väl det som får oss att känna oss levande och dödliga på samma gång.
På en av livets vägar där jag stannat o gjort paus. Livet behöver det stundom. 
For förbi det nedlagda ledsna matstället Smultronstället i Lindshammar. Smultronstället hade nästan tappat O:et. Alla tappar vi väl våra On på resan då o då. Men tappade On tyder ju på att man funnits och andats.
Hörde på radion om kvinnan som berättade att hon bara hade en enda stor dröm när hon kom till Sverige. Att få visum. Så stor dröm har jag sluppit ha.
Att en fågel bajsar en i huvudet från skyn ska ju betyda tur. Måste vara osannolikt att det händer två dar på raken. Splatt-Splatt!! 
Igår räknar jag kallt med att måsskiten jämnade ut sig med fredan den 13e. Men den idag!?
Ser det nog som jag fick dagens skörd från ovan liksom retroaktivt för all tur jag haft i livet. Jag var verkligen värd den fågel-gåvan.
Slut på paus o fortsätter med ett leende på läppar hem mot min fina hemstad och min superduperfina älskade hustru.
Jag har haft sån tur med allt det viktiga... Tack något för dubbel-splatten!!

Mickey Hellström in Deep Purple

 

Inte på låtsas alls

   Sitter och tittar på en juniblå natthimmel som nyss var lite blodig. Men så länge man ser himlens blå är det sommar i ens liv. Tänker ibland att vi alla sitter o blickar mot samma himmel alldeles lika oförstående om vad livet vill med oss. 
   Det blir lite konstigt när man vill skriva och orden leker burr med en. Man vet att de finns där. Någonstans. För om de inte funnes skulle ju världen rämna. Allt finns ju någonstans. Kom - kom o välkommen in i stugan.
   Nitton grader i det jag kallar Slottsviken. En septemberjungfru på en sten till sällskaps glädje. Bryggkonst med hjälpande hand och cykla hem i medvind bland alla flaggor i ett ovetande firande den sjätte juni. 
   Tick-tack sommarklockan går. Som livet komprimerat i nån slags extended version. Lika blygt som kaprifolkusinen Jasmine doft letar sig fram i skymnings uttåg. Väldigt mycket, lika mycket flyr tonerna från en nyknäppt gitarr från trubaduren som spelar sitt egna alster bara för oss. Men doften och tonerna tar ju vägen någonstans. Allt finns ju någonstans. Tänk att få hälsa på i landet Någonstans där allt finns.
   Den funna förlorade sonen med vänner. Håkan Hellström på Ullevi som nästan är overklig. Så där inte på riktig och som man fattar mer av efteråt. Fyra glada sovandes i en lite Peugeot. Men vadå? Bara viljan finns. Doppet i Åsunden som ett nyp i armen att det var på riktigt och inte på låtsas alls. 

RSS 2.0