Tycker jag inte om

 
Jag tycker inte om det. Tycker definitivt inte om det. Huset står där vi slutet av parkeringsplatsen likt glitterflickan i foajen. Eller om ni så vill som en obehövd och bortglömd pensionär.
 
Det var jag som fann det. En dag på en stadsvandring i centrum där jag försökte att bestämt låta bli att tänka löst eller något alls så stod det plöstligt framför mina fötter. Kärlek vid första anblicken. Ren pur huskärlek och jag kände dess själ beröra.
 
Ett drygt år har gått sedan jag gjorde nåt som jag oftast bara tänker. Mitt brev till HSB sydost hoppades inte på något svar och kanske just därför kom ett.
 
"Vår avsikt är att använda huset på Gesällen 3 som bas för entreprenörer, administration och marknadsföring." blev en av raderna i det annars ovanligt obyråkratiska svaret på min fråga om inte jag kunde få hyra denna skapelse.
 
Jag såg ju potentialen för egentligen vad som helst, allt vad detta hus skulle kunna ge den söndermoderniserade mänskligheten och inrymma i form av känsla och må bra-skapande. Men de lurades med mig lite grann och jag svalde betet utan att fråga vidare. 
 
Läste i tidningen idag att de igår eftermiddag började riva huset. Det såg äkta uppriktigt januariblekt ledset ut på bilden där grävskopan stod hotfullt nära. Så nära så. Så när att så fort huset skulle vända ryggen till skulle besten lömskt sätta tänderna i det.
 
Det kunde ha blivit något annat, något fantastiskt. Men det får ingen veta. Jag andas i stället och känner att jag är här och nu. Satte mig i bilen och for in för att säga goddbye och önska det nya som ska bli välkommen till livet.
 
Allt är och blir så bra. För inget kan ju vara bättre än det är - det som är, är det enda vi kan erfara och beröra. Allt annat spelar ingen som helst roll och det tycker jag om. Att inte tänka är att bara vara - då lever jag.
 

RSS 2.0