Ett frö i örat

Jo jag sitter visst ett omätbart slag på huk och tänker att det öppna kylskåpet är poesi. Där det sänder ut sitt ljus i ett alldeles förkrossat kök där mattan i form av golv ryckts bort under fötterna. Ändå är jag ju på rätt väg och kollade för en gångs skull vägskyltarna. Den uppoffrande trasten på rygg utom bakdörren med vink av höstledsen kaprifol lik som - bara bekräftade det. Henning hade rätt i att den största nåden är Kärleken från - om du har turen på din sida - någon som älskare dig. Även om jag står i ständig skuld av tid och ord med handlingars inramning när jag ett osvikligt hopp om att de som har mig kär bär på förlåtelse i livets villervalla inkluderat sina kullerbyttor, harsprång och frånvaro. Ett frö i örat kanske är bättre än tio i jorden. Om bara energierna leds rätt i sitt ständiga sökande efter ett perfektum i andandets korta stund. Jag har upptäckt något som kanske ingen annan har. Det kan vara så att jag har fel men förmodligen är det inte så. Medvetandet just nu kan upplevas efter om man på det viset önskar och känner. Det är inte alls mindre värt utan bara lite lillare senare.

RSS 2.0