Livets surf

   
 
 "Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi."
Han säger så, Björn Ranelid. Det är en mycket vacker sammanfattning av livet.
När jag ligger i vattnet vid Mui Nes strand och väntar på ännu en sån där perfekt våg tänker jag ungefär likadant men på ett annat vis. Jag kanske inte är nån sämre människa för det men det får väl juryn i himmelsrätten fälla utslag över när det blir läge. 
 
   Den kommer till mig prinsessan i sagan som prinsen på den vitkrusiga springaren och ger mig en kyss där bubblorna runt kroppen känns som lagomvarm jacuzzi.
Vågen för mig tio kanske femton meter in mot strand när jag slutligen hittar en som vill leka med mig o låta mig surfa nästan tyngdlöst.
 
Det är då o just då jag tänker "att leva är att surfas av vågen i havet jag där jag möter himlen du nånstans på mitten där hav o himmel möts så perfekt i nästan samma ton. Döttrar strand o söner stjärnor finns med oss vart vi än himlar med ögonen o vart vi än vågar oss".
 
Mui Ne har ett av de finaste bad jag nånsin upplevt. Perfekt djup, lagom stora en-metersvågor om man fångar de rätt och sand som känns för fötter o kropp såsom smultron i munnen. Härlighetens vara skänker mig även den djupaste av tacksamhetens tankar där jag ligger på mage i brusande vågskvalp vid strandkanten obekymrad om att jag kanske aldrig blir av med alla miljoner sandkorn som gosar med mig o letar sig in i minsta vrå. Vilken tur jag har som får uppleva detta! Vilken enormt liten klick av de människor som funnits och finns jag tillhör o som får se o ta del av detta av livets underverk. Känner tacksamhet till livet trots att det inte låter Liselotte vara ifred.
 
Vi får bara provsmaka härligheten eftersom Liselotte mår sämre igen. Efter ett antal samtal till sjukhus o SOS International bestämmer vi oss för stt bege oss därifrån till mer civiliserade trakter om hustrun skulle bli ytterligare sämre - som om det inte redan räckte för henne stackarn.
 
Vi hoppar vår andra övernattning och hittar skjuts klockan sju på kvällen där dagen heter tisdag. Men den fem timmar dryga bilresan på Vietnams vägar är en helt annan historia :)
 
 
 
 

Kommentera här: