Är en kvantiljon mycket eller annat?

   Vissa sätter själtröst till sin gitarr. Men om man inte har någon gura och bara hoppas på att ens östberikade fikon ska mogna gredelina? Om man inte har de vunna orden men vill att de ska julblomma ända fram til Österlen. 
   Jag vet nästan ingenting nada alls om jag tänker på all kunskap som finns hos alla vackra människor och stenar. Vet inte ens om man kan ta in sitt träd. Inte prata med det utan bara sitta tyst i stilla kosmossamvaro och hoppas att båda är bekväma eller bara vill kramas i all snällhets ömsinthet.
   När man inte kommer sig för. Inte uppbådar läslust-lustan längre än till sidfan 38 av 431 men vill mer och efterrätt. När en påminns om att universums rymd tickar och veckan är ingenting nästan och ingen ens frågar om man vill tas tusen dagar och en till härifrån. Är en kvantiljon mycket eller annat?
   Det var sanna akrobater och jonglörer som tagit med sig isen till byn. Fast är det samma konstnärer som tar med sig det kalla härifrån med lovikkavantar? Ni som planterade ett sickness in our mind - vart vill ni komma? Den här världen är för underbar för att några ovetandes ska försöka ta den ifrån oss en bit till utanför det vi når om vi sträcker oss längst.
   Band på din arm(kanske silverpärlan i munnen igen) och självsynlig blå prick på ögat. Fågel i blåst som håller sig fast långt norr om Umbrien fastän dens nära genetiska kanske jag hellre lagar ett vagnshjul där bredvid länge sedan grävda brunnen som släcker törst.
   Vart vill vi flyga? Ge mig bull-kardemumma i munnen och dig ett skört finöra så ska jag viska sanningen om en okrånglig resa på fri fot eller tass. Lek med ord i en samtid av munljud a la sanning. Det är inte svårare än så - att längta av varje del av atomer som håller dig ihop ända fram till konserten som talar om för dig att han är i stan och vill vara med dig fastän alla springer efter medan du vet.
   På stallbacken finns en som vill se vart alla vägar ändar för kärlekens skull. Passa på att spela hennes älsklingsmelodiska ljud medan du briljerar på lina och blickar inåt om än tankar på alla livsskulder. Längtan må finnas i korgen i hallen som du vandrar förbi jättehela tiden. Titta i den och plocka upp lyckan. Då kan inte ens nattens blåst ljuga om att det enda vi vet är att inget i livet är permanent till trots all sin återhållsamhet av pentacles nio i stora Arcanan om det är du.
 

Kommentera här: