zoogreat.blogg.se

Jag har en fru.

Hon heter Anna. Anna heter hon, 

och hon kan banna banna dig så hårt.

Hon röjer upp i våran kanal.

Jag vill berätta för dig att jag har en fru,

som alltid vaktar alla som är här,

och som ser till att vi blir utan besvär...

 

Nu råkar denna, min kära, fru ha cancer.

Dessutom heter hon Anna som andranamn och Liselotte som första.

Men likt förbannat har hon sin o även vår cancer.

För att göra en lång historia kort kan den vill o som ännu inte redan gjort det gå in på hennes blogg:

 

Den som inte vill slipper. Men hon slipper inte sin cancer som är kronisk.

Hade de frågat mig när jag var liten om vad jag tyckte var värst att råka ut för hade jag säkert sagt:

- Mista mina föräldrar, likt de flesta barn hade svarat.

Men sen är frågan om jag inte hade sagt kronisk cancer, om jag hade varit tillräckligt stor för att förstå dess innebörd.

 

Anna, eller Liselotte som hon heter för mig, är som en backpacker ute på sitt livs resa - livet - med en allt för tunga rygga som ingen annan kan hjälpa henne bära. Vi andra medresenärer kan bara gå bredvid, säga uppmuntrande ord o lida med henne.

Likväl måste hon så att säga ro Fan i land, trots att hon inte satt honom själv i båten o trots att hon döpt honom till Herr Cancer.

Det borde vara totalt alldeles förbjudet att sätta Fan, Herr Cancer eller vad nu än eländet må kallas i andras bootar - och i synnerhet Annas och andras jag håller av...

 

Kram o var rädda om varandra!

Nu släpper jag en bomb som kanske kommer som en total överraskning för många - Livet sänds direkt, skoningslöst o dessutom reprislöst!