Hyllning till Mamman och Kärleken

Vi kan hjälpas åt.
 
Hjälpa varandra genom att ge kärlek. Hjälpa varandra genom att bära vidare vårt arv att framtidstro och tro på sig själv och människor vi snuddar. Hjälp varandra!
 
Ett barn föds med tron på sig själv och sin egen förmåga.
Däremot kan inte mammans roll högaktas nog mycket. Mamman är det mest innersta viktiga för ett barn och kommer så alltid förbli oavsett vad alla jämlikhetssträvare säger. Mamman är allt för barnet i det allra första. Om sedan mamman är en heterosexuell mamma eller en homosexuell mamma eller pappa som är mamma är underordnat.
 
 
Det är mamman som bekräftar barnets tro på sig själv och får det att hålla fast vid tron. Hon (eller han) står närmast och är viktigast i begynnelsen. Känner att jag trampar på svårstegade gränser. Alla har inte en mamma idag. Men alla har haft en mamma - annars hade de inte funnits.
 
Sedan följer ett spännande kapitel i varje människas liv.
Det naturliga tillståndet hos en nyfödd varelse är att klara ut saker själv eftersom man är - själv. Det klassiska att man föds ensam in i den här världen och dessutom lämnar den lika förbannat alena råder lika mycket idag som för hundra eller tusen år sedan. Gäller liksom bara att göra det bästa av det under vägens suckar och lustfyllda utrop.
 
Till syvende och sist är du - själv. Med det självet som din mamma har stöttat dig i att behålla. och utveckla.
Det kan låta hårt och brutalt men är också något vackert som kan bära upp omvärlden och dina medlevande till oanat gränslöst. Själv! Men det faktum att man är den ensamma själen som flackar runt i detta kaos och försöker hitta förtöjningar vid utvalda bryggor innebär ju inte att man klarar sig själv resten av livet.
 
Nej. Även om vi är utvalda och födda i ensamhet behöver vi stöd från vår mamma - och vidare av alla människor runt om kring oss livet ut. Vi behöver inte djävlarna som mobbar, misstror, stöter ut och sårar med fel valda ord. Vi behöver de som stöttar och visar kärlek i ord och handling. Vi behöver all och totalt all kärlerk vi kan få. Och vi behöver ge all och totalt all kärlek vi kan ge till de som är precis som oss, eller som oss fast annorlunda. Håll fast vid dem. Släpp dem inte förrän du tvingas av oslagbara krafter.
 
Så kära medborgare. Var mycket noga i ert val av umgänge. Håll hårt i de som stöttar och ger kärlek och ge minst lika mycket tillbaka. Då kan det hända att du en dag sitter ned och inser att du är den rikaste människan på jorden. I ditt liv. Ensam men men omgiven av kärlek. 
 
Jag har tidigare hävdat att lyckan är meningen med livet. Om man vill utvidga denna lycka så omfattar den till största delen kärlek. Länge leve Kärleken - och mamman!
 
 

Kommentera här: