zoogreat.blogg.se

All världslig logik säger att jag är 46 år. Likt förbannat är jag ännu liksom kär i livet. Kärlek o liv känner sig sällan bekväma att beskrivas enkelt. Men vi kan försöka. Försöka duger - tummen suger.

 

Mitt liv är likt en åttaårings hand i sin morfars. 

Som ett mellanhav som samsas mellan de stora oceanerna med obestämbar längd till horisonten och de små näckrosslösade mörka tjärnarna bland granskog.

Faktiskt som en isglass som smälter i solens glans och bara vill bli uppslickad och avnjuten medan tid är.

 

Livet känns så lyckosamt somrigt som ett grässtrå prytt med rödröda smultron alldeles nedanför brevålorna på rad nere i vägrenen i väntan på vad brevbäraren har för kärlekspost att komma med.

Precis så tjusigt värmande som en nattlång kram med sin älskade i slänten som var finalen av resan från Huddinge tur och retur, en känsla av in the middle of nowhere in the centre of everywhere.

 

 

Tänk om det är så här:

Tänk om vi är som månen, i lite mer en halv, omgiven av moln i nattens djuphimmelsblå. Från ena sidan på väg upp på lilla ölandsbron ser jag en avlägsen romantiserad grekisk arg gud med månen som onda ögat.

Å andra sidan på väg av bron ser jag den söta mulåsnan med molnljus mule utan bläs törstande på livets kärleksvatten efter en lång dags slit.

Å tredje sidan från var som helst syns en än vackrare version av åsnan i form av Alexander den Stores ögonsten, hingsten Bukefalos som gnäggar fram livets allvar i krig o fred i full galopp.

 

Vi är månen, sedd från alla sidor. Alla är en och samma för den själv men ur andras perspektiv ter man sig så olika.

 

På hemvägen kom svanarna. Svanarna från 2013s sommar. De var ett par o kvar själva med en ynka storvuxen unge till övers som de såg ut att skydda med allt och mer än de förmådde. I somras var de fler. När de simmade under bron och fram ur skuggan. Där de bröt månens reflexer på en till synes stilla guldblänkande vattenlinje satte de varttnet i sakta gungeligung så att den lite mer än halva månen kunde göra vägen längre för en kort stund, omöjlig att fotografera och knappt möjlig att memorera i sitt korta vara. Men vackert likt ett av alla försök att beskriva livets förgängliga korta.