zoogreat.blogg.se

Det händer att jag då o då lyfter blicken lite snett åt vänster, liksom kikar över axeln. Ut genom mitt enda fönster i min arbetsvrå. Det har en förmåga att se påtagligt likt ut de flesta gånger. Det kan måhända låta trist - om man väljer o se det ur den synvinkeln. Men om man ser det ur samma synvinkel fast tvärtom så känns det som att ändå något är nåt så när beständigt medan världen på jobbet omkring rasar och allt som kan gå åt helvete också gör det - bara för att det kan. Det är bara färgerna som ändras i takt med årstid o klockslag på dygnet. Men alla färger är ju vackra på sitt sätt.

 

Ibland händer det - plötsligt. Jag kan höra det om vädrets makter inte grinar illa o jag har fönstret öppet. Ett svagt rytmiskt ljud som närmar sig sakta men säkert. Då vet man att grannens son kommit hem från sin skola eller vad han nu gör på dagarna. Han har någon form av utvecklingsstörning och verkar leva i sin egna fina värld där han fullkomligt skiter i vad andra tycker. Lyckas med det den som kan! Men han verkar i alla fall lyckas när han högljutt nynnandes på någon låt i sin walkman, vandrar vägen fram. Det finns nåt väldigt vackert och eftersträvansvärt i det om man översätter det i andra företeelser i tillvaron.

 

Jag brukar också få en o samma tanke som far genom huvudet medan jag lyssnar till tonerna som ska föreställa en låt som inte går att identifiera. Vem är lyckligast? Han eller jag? Jag känner mig oerhört lyckligt lottad i livet men han kanske känner sig minst lika lyckligt lottad. Vad vet jag om det? Kommer alltid fram till samma slutresultat; det går inte att avgöra vad som gör någon lycklig och det finns ingen måttstock som går att använda. 

 

Livet är väl ingen tävlan i lycka? eller är det det? Är det inte det som är de flestas mål - att vara lycklig själv och kunna göra någon annan lycklig. Kanske i omvänd ordning men jag är inte säker på att den funkar alltid.

Det man däremot kan anamma är Mudita. Buddismens benämning på osjälvisk glädje. Det vill säga, man kan göra andra glada utan egen tanke på vinning, unna andra framgång utan avund. Känna ren glädje för att grannen har lyckats i livet så att denne kunnat köpa värsta porschen eller till och med känns glädje för damen som sitter i rutan och skrapar fram miljoner på triss. Det låter enkelt att säga o skriva men är en svår konst och enklare ju närmare en människa står en. Men för var gång man lyckas tror jag världen blir lite lite bättre.