Osomrig flykt
De sitter som guldpengar bland sina gröna vänner på trädets grenar men blir till bronsmedaljer när de segnar ned till marken. Löven som inte vill vara med längre, de som inte orkar men som ska följas av fler.
De pratade på tv om riktigt otrevligt väder ute till havs med vindar uppåt stormstyrka. Jag tänkte att det är tur att jag inte är ett litet räddigt djur ute till havs som får regnsmisk i ansiktet. Jag tänkte att jag hade värme o slapp.
Bara för några dar sen fanns de ovan mitt huvud som svarta i tusental ropande gestalter i form av flera pilar. Som uppskjutna från bågskyttar i krig och deras rop lät som flykt. En reträtt till nåt bättre.
Det är något osomrigt nu. Lite paus o vila från stoj o lek och lätthet. Tid för eftertankar och görande av ofärdiga uppdrag. Och jag jag flyr. Som ett löv från kvist, som ett oskyddat djur i storm eller som en fågel sprungen från bågens spänst.
Som vid alla tillfällen inför en resa njuter jag som barnet på kvällen före julafton där jag vet att det kommer ligga paket o vänta, där jag bara tror men inte vågar hoppas för mycket på vad som ska komma att finnas däri.
Kommer att försöka skriva fastän foten är på resa så att allt blir så perfekt och jag kan fortsätta andas genom bokstävernas liv som ett tillvarons mest starka vapen och mitt måste förutom luft, vatten o kärlek.
Var rädd om dig så ses o hörs vi snart!