Någon som helst

Någon frågades vad han behöver. Någon kände efter men kunde inte svara.
Någon gav sig in i den svartaste skogen för att se om något kunde locka fram rädsla.
När något inte kunde skrämma någon begav sig någon till kyrkogården någonstans.
De tunga stenarna kunde enbart påminna om livet i sig, inte om någons livs behov.

På tillbakavägen genom den nu ännu svartare skogen såg någon bleka vattenpussar.
De blötbleka skogspussarna slängde en ljus spegelbild av någon tillbaka till någon.
Spegelbilden påminde någon om drömmarnas sanning, om totemdjuren som talade.
En som talade om för någon att han skulle söka sanningen och vad som var rätt i sig själv.
Ett annat gulligt ett som bad någon ge till naturen och i samma tag lovad lika tillbaka.

Bara sju kvar men någons kärleksfulla jakt var bara i sin linda mitt i den mörka skogen.
Någon hade liksom solens öga stämt träff med någon själv mitt i livets mitt mellan allt.
Kärlekens medicin från norr, kraften från söder, anden från öst och drömmen från väst.
Någon måste gräva fram jaget som skapar kraften som skapar världen och andens jag.
Någon måste leta fram sin medicin som botar allt och gör sin dröm till ett med alltets dröm.
Någon är på sakta väg att finna sig in i stora drömmens mitt där enbart skönhet råder.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0