Älska snön som bringar ärliga vårhyss

   Igår föll snölagrets största flingor ikapp med Ukrainas innevånares hopp. Varje unik snöstjärna la sig tätt tätt ihop med en annan unik o bildade bomullsvitt på tak o mark. Tillsammans trotsade de vårens första dag likt bakåtsträvaren som går emot tidens gång i hopp om en annan värld. Lika dödsdömt som beundransvärt. Någon måste gå mot strömmen för att saker o ting inte ska rusa över styr, även om den vet att den blir arkebuserad. Snö måste falla för att tygla vårens hyss som finns inombords i mig och gör dessa livsbejakande hyss mer ärliga, trots att snön vet att smälta snart.
 
Förundras över hur vi människor sätter olika innebörd till ords betydelse. 
När någon säger Arbeta kan två olika personer tänka på helt olika saker.
Men då jag säger att Grön går det inte att tyda på mer än ett sätt om än med viss nyans.
Du säger Himlen och din nästa ser något helt annat än vad du har för ögonen.
Om jag Går är det svårt att missförstå - oavsett vilken farten är.
Säg ÄLSKA och du möter tusen och en tolkningar. 
Det du tror det står för ställs någon annan helt frågandes inför.
Är det dessa olika tolkningar och individuella betydelser som får oss att verkligen leva och aldrig sluta lära?
 
Ännu en dag.
Jag vaknar upp igen.
Naken vid min teve som visar jorden.
Som i en film.
Visst är det skönt att ha det så.
För jag vet ju vad som pågår men inte hur det slutar.
Vem ska jag tro på?
Tro på när allt är såhär?
Och ingenting vi nånsin med nåt menar.
Vem ska jag tro på?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.
Jag undrar om nån ser?
Ser att clowner inte ler.
Jag undrar om nån hör?
Hör att explosioner inte stör.
Eller är allt bara cyniskt av ensamhet?
För hjältarna har redan dött.
Dött av avundsjuka, svek och sorg.
Så vem ska jag tro på?
Tro på när allt är såhär?

Dedikerar dagens blogg till mina musikaliska hjältar Magnus Johansson, Thomas Di Leva o Elton John . Kram på dem o er!

Kommentera här: