Lördagens Dark Horse

   Jag är platsen den äventyrslystne varken kommer finna eller avslöja.
Blir aldrig ny igen men vägrar bli gammal. Snart fyrtiosju mitt i en kamp.
Fått kedja mitt självförtroende som kulan vid foten. Så avundsjuk på solen.
Den stiger upp var dag, så självsäker som om inget fattas dess lyster.
 
   Seglandes från Mowitz vattenhål till att tycka att graven är för djup.
Dito en, dito två, måsarna skiter på dig från ovan oavsett hatten du bär.
När våren får dig att segna ned med brusten illusion - vänd blicken upp.
Du kanske aldrig får det du tror du vill ha, men du får i alla fall mig.
 
   Allt är så jävla vackert och tårar kan aldrig göra det till något annat.
Himlens alla änglar må ha åkt på däng men vingarna kan ännu bära.
Öpnnar dörren och se - där är sommaren. Allt är alldeles för perfekt.
Trots alla stans gubbar o tragik - här kommer en ny La Belle Epoque.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0