Att vara

Man blir glad av låten The Man med Aloe Blacc. Man blir lycklig av att se den man älskar må bra o krypa närmare. Man blir alldeles till sig när man förstår att man lever på riktigt och kan känna gladhet o lycka. Det är få förunnat trots världens alla miljarder människor.
  En del, tyvärr en ganska stor del, har inte möjlighet att kunna känna glädje o lycka. Antingen lever du i helvetet på jorden o slåss mot naturen för att blott få vakna till ännu en dag där fan själv önskar dig gomorron o tack för kaffet.
   Sen finns det de som utan hjälp skapar sitt eget trivsamma lilla helvete. Som aldrig får nog att grotta sig i eländet o som söker upp problemen trots att det "lilla helvetet" försöker slita sig loss o skriker - ta inte mig!
   Sen finns det den lilla klicken som inser att andra jagar nåt de aldrig når men som vi fötts in i. Livet. Några som inser att de har problem men att de inte är större än att de går att lösa. Några som nästan kan stanna på Västerbron, andas och njuta av det, blicka upp mot molnig eller blå himmel, kanske stjärnklar med Orions Bälte alldeles ovan eller inte och titta på sin egen vågiga bild i det krusiga vattnet o säga till sig själv; jag har det här och jag mår så jävla bra.
Vi är olika. JAG GILLAR OLIKA. Men i det här fallet önskar jag att fler uppskattar att de får vakna. Att de får dofta på sommarens förrätt. Att de får tillskansa sig känslan av att bara vara. Att vara. Kan det bli bättre?

Kommentera här: