Kära travare

   Ännu ett Elitlopp till ända. Jag har sett några stycken och har en sjuklig böjelse för att bevittna när dessa sexton av världens snabbaste travhästar slåss om evig ära o en fet prischeck. Vet inte vad det är med dessa hästar som lockar mig så. Sömn, föda o sex är drifter jag inte ville vara utan. Men de där hästarna som travar är också något jag behöver för att kunna andas. Det går liksom inte förklara enkelt Jag som protesterade när min käre morbror Gunnar ville dra med mig på trav första gången. Han försökte övertyga mig. Jag såg bara hur fyrbenta djur - typ hästar - sprang runt, runt o tyckte som femtonåring bara det var så boooooring. Efter första loppet var jag fast. Jag var slav där travet hade kunnat be mig om vad som helst. 
   Åren gick. Jag lärde mig mer om den sköna konsten att studera o värdera travhästar. Det är ju till yttermera så att trav går ut på att hitta den häst om är bäst, spela pengar på den och sedan hoppas på att man har rätt så man vinner mer pengar än man hade från början. Enkelt o trivialt. Det borde vara enkelt. Det ÄR hyfsat enkelt fram till dess kunskaperna tar över känslan. Hur mycket man än lär sig, hur många lopp man än ser och hur mycket mer påläst man än blir så finns det en skör gräns där kunskapen förlorar mot känslan. Jag kan lätt översätta det med kärleken. Efter ett halvt liv vet du vad du bör göra för din älskade för att den ska må bra, du har lärt av framgång och misstag och borde därmed göra alldeles rätt i varje situation. Men det är inte så. När det du lärt dig vinner över hjärtats och magens känsla blir det fel. Så i varje situation oavsett om det gäller hästar eller kärlek - gå på din känsla om du kan!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0