Driving home for X-mas

Är det inte det vi alla gör? Försöker nå den där julaftonen som inte finns. Jakten på det där som är du. Det där som är du fastän du inte kan nå fram trots att du har en röd gammal cykel. Om du inte kan det. Om du trampar på den där gamla röda cykelns slitna pedaler utan att nå ända fram eller ens i sådan närhet att du kan åka taxi sista biten. Är det inte dags då? Är det inte tid då att tänka tvärtemot - trampa på pedalerna bakåt för att sakta in en litenhet. Sätta dig i gummijollen och låta dig föras ut i något som är mitt i. Aldeles mitt i. Mitt i livet. För var du en är och vad du än tycks vara - så är du MITT i livet. Då o där. Sårbar. Men inte rädd för mörkret. DET endaste enda någonsin du behöver vara rädd för i mörkret är - DU. Om mörkret skrämmer är det du som du är rädd för. Det är du som framkallar nåt som tycks otäckt. Det är du som är farlig för dig själv - ingen o inget annat. Jsg stod i tystnad. I Alldeles TYSTNAD. Och det jag fann o försökte höra var nte oantastbart. Det var bara fan så vackert. Det var JAG. Precis som du o ditt jag. DU - inte alltid är bortskylld från skiuld men som ändå är så förbannat vackert - just därfär...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0