Mitt liv är egentligen stunden till det där ljuset som syns innan det som kan åses precis innan solen som lyser upp tillvaron gläntandes på porten till dagen. Någon sa; du har levt och rest så långt. Varför åkte du hem från Boomerangens rike på åttiotalet? Gulsvarta spindeln under barken var det väl inte - eller aboriginin som gick på gatan och fick dig att inse att livet är orättvist? Inte var det väl det? Eller hon som tappade väskan i duschen? Inget av det va?
Varken spindlar eller livets udda fördelning kan få mig att rubbas ur kärlek till det som mitt hjärta ropar efter. Inget kan ens rubba min kärlek till livet eller oordna min tro på min fullständiga okunskap när de frågar om vatten virvlar åt andra håller på udda sidan världen. Vem tänker på sådant? Inte ens han på livsjobbet då.
If Michael had learned to rock a little bit earlier. If the sun had bearned easier och gett mig mindre feberflagnad eller om någon hade gjort farten lite lillare hade jag kanske tänkt annorlunda.
Alla mina två förhållanden har fått ständig kritik från älskade heffaklumpar med stort hjärta som var lite vilsna för mig men kanske inte för dem. Men mitt förhållande som skänkte två så obeskrivligt fantastiska barn till den här världen var så rätt då och jag är så lycklig för det. Men så kom någon annat. Hon trädde in i livet när jag trodde jag var gammal fastän jag var yngst i livet. Ibland har man fel om ungdom fastän man tror man har nästan rätt. Trots att jag varken var stjärna eller särdeles rik o nästan fattig valde hon mig. Och trots att hon varken var megarik eller svulstig stjärna utan fjäderboa valde jag henne. Ingetdera åt nåt håll. Varken väster eller öster men kanske babord om Hälsö eller platsen dit vi rodde och som var upptagen av hjärtats förflyttade energi.
Du var så uppslukad av mannen men jag kanske var mer tillintetgjord av kvinnan som bara blåste mig av av den ohamplade grenen. Jag det lilla stora lövet i vinden. Så lite vi har att säga till om i livet fastän vi tror tvärtom och yttermera. Och vad bra det blev med snuskgrannarna i Huskvarna, kvällsglassen i Alghero, barrundan på Bratislavas höjder och totalt allt däremellan och omkring o efter. Så bra så och två särdeles ypperligt fenomenala barn och nästan ett tredje fick hälsa på i världen under samma omständigheter som vi alla. Leva och dör närhelst vi inte vet. Så bra. Så jävla bra så.
Ibland tror jag inte du förstår för att jag är så vilsen - för jag är ju det. Men du måste måste förstå att jag alltid kommer vara vilsen i livet eftersom livet är vilsekommet och burdust i all sin välmening och jag är den jag är och född till som en allena välkommen. Tack livet eller Comme Si Comme Sa som tycks vara mottot för mig och så tillika för dig. Och du måste också förstå att dig överger jag inte. INTE förrän någon lastbil liksom den som röstar på sådana anammar svenska demokrater väljer fel sida eller någon högre makt bortom alla religioner som tycker jag lekt färdigt väljer att vicka på pekfingret och kalla mig hem.
Trots vinet av kanske Cabernet Sauvignon och Doicetto just den kvällen ämnade att umgås på den mest i världen fantastiska vitaste ebrudklänningen visste du att du skulle sjunga Cecilia Lind i annan fraktion och till slut i Systrars närvaro med överseende till situationens tillintetgörande. Oh vad jag jag dyrkar den stund du stod utom alla livstvång och planeters påverkan. Inte ens Venus kunde rubba dig i din storhet och jag älskade dig så bakom månen när du visste att det var tvunget.
Det som bråkat med dig det dryga decenniet senast och gjort dig och mig så ont i alla sin regnbågshästkaruselldans vet att de som inte vet kommer skjuta bort oss och pröva och förlåta i alla sin välmening trots att de inte vet det jag och du vet. Ty ingen vill vi illa och ingen vill oss ont. Inte ens cancer och sjukdomar som ingen människa kan hitta på vill göra ontet i oss och dig. Livet vill väl till slut och ända in i döden och efter då jag älskar dig också till yttermera och till den yttersta så fucking ytter-yttersta gränsen som jag inte kan skriva med ord som jag har. Men Jag Älskar Dig kommer aldrig i skuggom.