Nu är vi
Allt har sina tider och stunder. Och Nuet har det i oblygaste synnerhet. Nu är vi här. Vi har kommit dit vi drömt om och pratat om en morgon i kalla fötters februari eller längtandes förvårkväll i april! Elfte dagen i det nya livet. Jag visste och det skrämde i sin underbara förväntan. Efter den 26e maj kommer livet aldrig nånsin mer bli sig likt. Och så blev det när benet lyftes och fotavtryck sattes utanför den där komfortabla zonen. Jag älskar mitt nya liv där jag får chansen att vara med. Tänk! Jag får vara med om det här. Att få vakna för lite sövd men känna. Känna känslan av nyfikenhet på dagen o livet. Nåt där ute väntar mig. Så spännande nästan varje dag på ett sätt jag unnat alla känna. Tack livet. Och tack alla ni många allt från Älskade, älskade Liselotte med splitterskadade vackra ben som kämpat över sin förmåga o ändå orkat lite till. Fram till Adam som alla människor skulle vilja ha i sitt liv för att han är den han är och som bonus kan allt. Och så viktiga, mina barn som ställt upp och i samma stund skänkt en pappa hjärtgodis i form av närvaro. Och Damian som målade oss nervösa men lyckliga till slut. Stina - du har en plats i mitt hjärta som den naturligt sköna person och hjälp du är. Kajsa, du finge också gärnaste vara här jämt så bra som du passar in. Lydia o Cajsa, vilka kämpar ni är. Det kommer gå bra för er i livet. Mathias. Alla för tidiga morgnar är förlåtna för ditt oslagbara, leende och din stora o ödmjuka kompetens. Hanna - alla borde vilja ha dig. Vi känner sån tacksamhet att du väljer oss. Mia, du är en köksklippa som i allt du går igenom ändå lyckas leverera. Och vi har lyckan att få ha er nämnda omkring oss i all all den positiva energi ni bringar. Känner tacksamhet gentemot er och livet i sig som gjort cafèlivet verkligt.